maddizplace

Vårt år har varit allt annat än bra på många sätt. Vi har tampats med och tampas fortfarande med psykisk ohälsa hos sonen. För att krångla till det lite till så började ungen med droger oxå. 

Han blev påkommen i mars av polis som skjutsade hem honom. Efter detta började ett riktigt helvete, hålla koll på vart hans pengar gick nånstans, vart han var och så vidare. Men han skötte sig och passade alla tider vi satte. Trodde vi..... 

Jag och maken har fått mycket hjälp och stöd med hjälp av insatser från socialtjänsten och Familjeteamet. Tyvärr räckte inte allt detta, det gick rykten hela tiden om droganvändande. Så första veckan på vår gemensamma semester rämnade allt. Jag tröttnade på alla rykten, att ungen vägrar lämna prover mm. Så jag tar mina sista krafter och ringer Familjeteamet och skriker/gråter att jag orkar inte mer. Ungen måste härifrån, vi klarar inte mer. Samma eftermiddag komme Socialtjänsten och omhändertar Stortroll omedelbart. Där och då går jag sönder fullständigt, hjärtat brister och jag slutar att fungera som fru, mamma, kollega ja helt enkelt som människa. 

Några dagar senare sjukskrivs jag och får en hel radda med lugnande, antidepressiva och sovtabletter. Erkänner för läkaren att jag inte sovit en hel natt på 6-8 månader, inte känt någon glädje på väldigt länge utan tyckte att världen skulle klara sig bättre utan mig. Tänk vad sömnbrist och stress kan ställa till det för hjärnan. 

Jag var sjukskriven helt i två månader sen började jag arbetsträna i två månader. Nu är jag tillbaka på min heltidstjänst, men är fortfarande lite hjärntrött även om det är betydligt bättre än för bara ett halvår sen. 

Just nu bor Stortroll på ett HVB hem där han får hjälp med både droger och sin psykiska hälsa. I början på 2021 kommer man göra en NPF utredning för att se om det något sådant som ställer till det för honom. Han kommer även att få återgå till skolan igen, men kommer ha en individuell skolgång. 

Lillfisa har inte heller haft ett bra år vad gäller skolan. Sista terminen i sexan vill vi helst glömma. Hon var ständigt osams med en av sina lärare samt att en annan elev i klassen betedde sig som ett riktigt arsel. Fick vi gensvar från skolan? Svar nej, så hon helt sonika valde ut vilka dagar hon skulle gå till skolan. Ni anar inte hur många bråk vi hade VARJE jävla morgon. Sen slutade hon sexan och förändrades över en natt och blev snäll och trevlig igen. Nu går hon på högstadiet och vi har inga som helst bråk om att gå till skolan. 

Sen får vi inte glömma den förbannade pandemin som härjar i landet. Corona får gärna ta och ge sig nån gång så man kan börja leva igen. Vi vill absolut inte ha Covid-19, det skulle innebära att vi inte kommer få träffa vår som på väldigt länge. 

Just för tillfället går det mesta över förväntan vad gäller sonen, han är drogfri och som vi upplever så mår han bättre. Han får permissioner och är hemma i princip varje helg och nu över jul och nyår är han hemma. 

Så nu lämnar vi skitåret 2020 och ser fram emot ett bättre 2021. 

Ha det gött allesammans 

//Madde