maddizplace

Vårt år har varit allt annat än bra på många sätt. Vi har tampats med och tampas fortfarande med psykisk ohälsa hos sonen. För att krångla till det lite till så började ungen med droger oxå. 

Han blev påkommen i mars av polis som skjutsade hem honom. Efter detta började ett riktigt helvete, hålla koll på vart hans pengar gick nånstans, vart han var och så vidare. Men han skötte sig och passade alla tider vi satte. Trodde vi..... 

Jag och maken har fått mycket hjälp och stöd med hjälp av insatser från socialtjänsten och Familjeteamet. Tyvärr räckte inte allt detta, det gick rykten hela tiden om droganvändande. Så första veckan på vår gemensamma semester rämnade allt. Jag tröttnade på alla rykten, att ungen vägrar lämna prover mm. Så jag tar mina sista krafter och ringer Familjeteamet och skriker/gråter att jag orkar inte mer. Ungen måste härifrån, vi klarar inte mer. Samma eftermiddag komme Socialtjänsten och omhändertar Stortroll omedelbart. Där och då går jag sönder fullständigt, hjärtat brister och jag slutar att fungera som fru, mamma, kollega ja helt enkelt som människa. 

Några dagar senare sjukskrivs jag och får en hel radda med lugnande, antidepressiva och sovtabletter. Erkänner för läkaren att jag inte sovit en hel natt på 6-8 månader, inte känt någon glädje på väldigt länge utan tyckte att världen skulle klara sig bättre utan mig. Tänk vad sömnbrist och stress kan ställa till det för hjärnan. 

Jag var sjukskriven helt i två månader sen började jag arbetsträna i två månader. Nu är jag tillbaka på min heltidstjänst, men är fortfarande lite hjärntrött även om det är betydligt bättre än för bara ett halvår sen. 

Just nu bor Stortroll på ett HVB hem där han får hjälp med både droger och sin psykiska hälsa. I början på 2021 kommer man göra en NPF utredning för att se om det något sådant som ställer till det för honom. Han kommer även att få återgå till skolan igen, men kommer ha en individuell skolgång. 

Lillfisa har inte heller haft ett bra år vad gäller skolan. Sista terminen i sexan vill vi helst glömma. Hon var ständigt osams med en av sina lärare samt att en annan elev i klassen betedde sig som ett riktigt arsel. Fick vi gensvar från skolan? Svar nej, så hon helt sonika valde ut vilka dagar hon skulle gå till skolan. Ni anar inte hur många bråk vi hade VARJE jävla morgon. Sen slutade hon sexan och förändrades över en natt och blev snäll och trevlig igen. Nu går hon på högstadiet och vi har inga som helst bråk om att gå till skolan. 

Sen får vi inte glömma den förbannade pandemin som härjar i landet. Corona får gärna ta och ge sig nån gång så man kan börja leva igen. Vi vill absolut inte ha Covid-19, det skulle innebära att vi inte kommer få träffa vår som på väldigt länge. 

Just för tillfället går det mesta över förväntan vad gäller sonen, han är drogfri och som vi upplever så mår han bättre. Han får permissioner och är hemma i princip varje helg och nu över jul och nyår är han hemma. 

Så nu lämnar vi skitåret 2020 och ser fram emot ett bättre 2021. 

Ha det gött allesammans 

//Madde 

Förutom att sonen var trött som tusan så har han haft en bra dag och imorgon satsar han på att vara kvar hela skoldagen. Vi får se, jag är glad att han överhuvudtaget är tillbaka i skolan. 

Min förkylning verkar vara av en envisare sort, fasen nu har den suttit i en vecka så nu hoppas jag att den tar och ger sig. Jag behöver få sova utan avbrott för att hosta eller snyta sig. Men men sova får jag väl göra i graven....

Nu se till att båda barnen kommer i säng. 

Natti natti 

Imorgon ska Stortroll gå tillbaka till skolan, han är jätteorolig för det och tänker mycket på vad klasskompisarna ska säga eller fråga varför han varit borta så länge. Både jag och de på BUP har sagt att om han blir för trött så får han helt enkelt åka hem.

Själv är jag ju genomförkyld så jag stannar hemma några dagar till och hoppas kunna gå och jobba i helgen. Jag saknar verkligen mitt jobb och mina fina kollegor. 

Kanske bäst att bädda ner sig och försöka kurera förkylningen, samt vara något allert imorgon ifall sonen får nån ångestattack. 

Ha det bäst❤️

Har frågat honom om det hänt något eller om det är något han tänker på som gör honom låg. Han säger själv att två av hans vänner blev osams igår och att han mår dåligt därför. Imorgon är det dags för BUP igen. Hoppas vi får fler verktyg att jobba med här hemma så man kan få tillbaka sin goa glada unge igen ❤️

Jag ska vara ärlig och säga att jag saknar min son, den där härliga, nyfikna, glada, smarta ungen. Han som älskade att ta reda på saker och ting, pluggade olika språk så man kunde bli galen på honom när han pratade med en och inte förstod ett skvatt. Den ungen vill jag ha tillbaka. 

Jag gör vad som helst för att Stortroll ska må bra igen ❤️

Nu dags att göra den där försöket att sova 

Natti natti

Stortrolls kompis åkte hem idag, det hade gått bra ingen ångest eller så. Efter det har han umgåtts med andra vänner. Men han ringde hem ett par timmar innan han skulle vara hemma, frågade om nåt var fel och han hade en ångestattack pågång så han ville bara hem. Min lille plutt, tycker så synd om honom. Nu ville han vara själv en stund och se film. Ska kolla till honom om en stund.  

Imorgon ny dag och nya möjligheter... 

Natti natti 

Sonen verkar ha haft en 👍🏻 dag idag med. Kompisen och han har varit i studion en sväng och spelat lite. Idag har vi inte haft några ångestattacker vad jag vet iaf. Skönt, men imorgon åker kompisen hem och då får vi se om det blir några bakslag. Men det får vi ta då. 

Nä det blev ett litet kortare inlägg idag, är astrött och behöver sova jag med. 

Natti natti

Själv är jag ju genomförkyld, men trots detta lyckats storhandla. Men sen blev det vila även för mig. 

Provade att använda tyngdtäcke inatt och ja det funkar ju bra. När jag väl somnade och de få sammanhängande timmarna jag sov så sov jag riktigt bra. Men tror jag ska prova igen när jag inte är förkyld, så man inte vaknar med hosta eller täppt näsa. Inatt ska Lillfisa prova täcket, ska bli intressant och se vad hon tycker ☺️ Har vi riktig tur kanske även Stortroll vill prova nån gång. Men det återstår att se. 

Nu är det iaf dags att göra ett försök att sova 💤

Natti natti allesammans 

Idag har varit en rätt lugn dag, sonens humör svajar rätt duktigt men vi har inte haft några incidenter. Han kommer iaf självmant och talar om att ångesten är på väg så vi kan häva den i tid. För tror eller ej men tabletterna funkar på honom. Känns självklart tråkigt att behöva "droga" ner ungen för att få en någorlunda fungerande vardag. Men vi hoppas och tror på den hjälp vi erbjuds på BUP. Stortroll har ännu inte gått tillbaka till skolan, men både han och jag planerar för återgång till skolan på tisdag. Just i detta nu har han en långväga kompis på besök, kompisen stannar tills på lördag och jag tror han gör allt för att dölja sin psykiska ohälsa så gott det går. Får säkert ett bakslag när kompisen har åkt hem men det tar vi då i så fall. En del kanske tycker att vi prioriterar annorlunda med tanke på vad som hänt de sista dagarna. Men vi har varit i kontakt med läkare på BUP som tyckte vi skulle fullfölja planen.  Eftersom detta är något han längtat efter så såg han fram mot det  och om vi ställt in så kanske han hade fallit ännu längre ner i sin grop.  

Det var verkligen inte igår som jag bloggade sist, en så där nästan 10 år sen om man ska vara exakt. 

Ja och varför kom jag på det nu då att ta upp bloggen igen? Jo jag känner ett starkt behov av att få "prata" av mig. Bloggen var mitt andhål när barnen var små och sjuka titt som tätt. Nu är barnen tonåringar båda två, med alla tonårsbekymmer som hör till. Eller ja vi har nog lite fler bekymmer än så. Vet knappt vart jag ska börja...

Värst är det med sonen som ta me tusan ska drabbas av som går att drabbas av känns det som. 
Allt började när Stortroll började 6:a. Redan första veckan ramlar han på skolgården och vrider till ena benet så att det ser ut som att han har brutit det. In till akuten och gör en röntgen som inte visar någon fraktur. MEN säger läkaren  det finns en stor cysta i benet, så pass stor att man skickar över röntgenbilder och journal till Linköping för bedömning. Hela tiden får vi höra att cystan ser godartad ut, men att ibland blir de så stora så att benet blir skört. Gissa vad som hände fyra dagar senare. Jo ungen bryter benet precis under knät. Det visar sig att just där det blev en fraktur är skelettet ungefär 6 mm tjockt 😱 inte konstigt att benet gick av. Det är typ nu vårt lilla helvete bryter ut, gipsbehandling i 6 långa veckor, ett antal olika röntgen för att utesluta att cystan är malign och sen behandling en gång i månaden i tre månade. Sen några fler röntgen för att se om cystan försvunnit. Drygt 1 år efter att vi fått besked om cystan så blir Stortroll friskförklarad och vi uppmanas att höra av oss om han får ont igen eller börjar halta. Under denna period har ungen lyckats få en blindtarmsinflammation oxå med tillhörande operation. Jag säger ju att han är olycksdrabbad  den lille gossen. 
I november/december förra året börjar Stortroll att få ont i benet igen. Ok, ringer Linköping, får tid till röntgen ganska omgående som i sin tur visar att cyst-jäveln är tillbaka. Jaha, bara att börja om med behandlingar fast denna gång bara två omgångar och den sista var i torsdags. Ja nu kanske ni undrar hur sonen mår? Ja jag kan säga så här att han mår skit och då menar jag skit. Det blev vi varse om redan i torsdagskväll, när han vägrar åka till kurator på fredag morgon och han fryser hellre ihjäl än åker dit. Lyckat efter många om och men få in ungen i värmen. Hans pappa har ett långt samtal med honom och lyckas på nåt sätt få honom att lugna sig. Morgonen efter hittar vi ett brev under sovrumsdörren där han har skrivit att han bara vill dö. Han vägrar nya kontakter och han litar inte på någon. Jag springer ner till hans sovrum för att se om han är där och lever, vilket han gör men han är skitarg på allt och alla. Hela fredagen går till att vakta ungen så att han inte gör något dumt samt att ringa BUP och alla möjliga instanser. På kväller eskalerar allt och han vill åter igen skada sig själv och dö. Då lyckas jag få med honom till BUP avd 40 i Linköping. Där får han prata med en läkare som tar beslutet att han kan åka hem igen med lugnande tabletter.
Den här helgen som varit har varit en av de värsta i mitt liv. Har inte sovit särskilt mycket, är livrädd att min älskade son gör sig illa eller avslutar sitt liv. Nu blev vi akut inskrivna på BUP i Norrköping och utredning samt hjälp har påbörjats. Hur mår jag själv då? Ja jag vet inte hur jag mår egentligen. Jag är ingen bra kollega just nu i vilket fall som helst. Fick som tur var ett vab-intyg på 2 veckor så att sonen och jag kan bli något stabila. Ska prova att jobba i nästa vecka om jag orkar... Jag har trots allt världens bästa arbetsplats med världens bästa kollegor ❤️ 
Ha en bra kväll allesammans ❤️